Det var så sent som i maj som Eric tog med sig sin glasbur och sin skinnjacka, drog till Düsseldorf och kammade hem bronsplatsen till Sverige med ”Popular”. Efter succén har han vunnit samtliga hjärtan på Sveriges skolor och överallt spelas låten fortfarande, ett halvår senare.

Okej Eric, ärligt talat, hur trött är du på Popular?

- Jag är inte så trött på att köra den live, för jag har gått vidare med den och utvecklat den, men det är ju inte direkt så att jag går och lyssnar på den i min ipod… Jag har lagt schlagern bakom mig, faktiskt, men det är mer hysteri nu efteråt, faktiskt. Jag har aldrig varit såhär stressad förut, för nu försöker jag vara i både Frankrike, Norge och England samtidigt. Jag blev signad i England, för de gillade ”Hearts in the air”, och det blev min första singel utomlands.

Trodde du det här för fem år sedan?
- Man kan egentligen aldrig tro det. Jag blev signad när jag var femton och sedan höll jag på i fyra år innan det hände något, och till slut fick jag helt enkelt chansen och då tog jag ju den.
Har alltid varit en entertainer

När man googlar Eric blir det väldigt tydligt att han är, ursäkta ordvitsen, extremt populär. Det är hälsningar i gästboken från fans som berättar att de inte kan koncentrera sig i skolan utan bara tänker på honom, som frågar om hans minns dem efter att de sagt hej efter en spelning och som desperat undrar när han kommer till deras hemstad och spelar.

- Jag försöker ha så mycket koll som möjligt på dem, men det är viktigare att de gillar skivan. Det är jätteroligt att de är så engagerade på alla sajter och att de skriver så mycket om mig och tycker om mig så mycket, men jag är mer fokuserad på att de ska tycka om skivan och gilla min musik.

Men vad är det hos dig som gör dig så stor, tror du?
- Jag vet inte, jag skriver den musik jag älskar och som jag tycker om, och än så länge har alla gillat min musik. Sedan har jag ju alltid fått höra att jag är en bra entertainer också.

”Jag är artist, inte kändis”

Eric går sin egen väg och tar ingen skit från någon, vilket har fått konsekvenser för hans rykte. I våras skrev Alex Schulman en krönika om Erics hybris och divighet där han bland annat skriver att ”Eric Saade måste vara den enda 20-åringen i världshistorien som citerar sig själv” och att det är ”ganska mycket mellanmjölk” över Erics musik.

Hur reagerar du på sådant?
- Det där är så komiskt, för jag och Alex har aldrig träffats och det känns så konstigt att han skrivit att jag har hybris när han aldrig pratat med mig. Dessutom skulle jag aldrig kunna få hybris, för då skulle min morsa slå ihjäl mig! Det skulle aldrig hända mig, för sådant beror helt på vilka människor man har runt omkring sig som kan ta ner en på jorden. Sedan skulle jag aldrig anpassa mig bara för att jantelagen finns i Sverige, och det kanske är det som är mitt problem med svenska journalister, men jag säger alltid vad jag tycker och tänker och jag kan inte ändra mig.

Finns det något “mediemässigt” som du aldrig skulle ställa upp på?
- Jag gör bara musikprogram. Jag är ingen kändis utan jag är artist, och det är stor skillnad på det. Jag har fått förfrågningar från både Fångarna På Fortet och Let’s Dance, men jag tackar nej och förklarar för dem att jag är en artist och inte en kändis.

Ny skiva och singel

Den 30 november släpper Eric sin andra platta ”Volume 2”. Den fokuserar mer på electropop än den förra plattan ”Volume 1” och Eric har skrivit alla låtarna själv.
- Texterna handlar mest om att jag är den jag är, för det är de tankarna och känslorna jag haft det senaste året, så det blev automatiskt så att låtarna handlar om det.

Vad kommer du att bjuda på i Gallerian då?
- Det blir nya singeln, den heter ”Hotter than fire” och är en feature med en tjej som heter Dev. Hon är en av världens största electroartister och jag kunde inte drömma om att hon skulle vilja vara med, men jag skickade låten och fick svar att hon ville det. Så jag ska sjunga den och signera singeln.

Har du någon hälsning till dina fans?
- Att jag hoppas att jag gjort ett bra jobb och att de gillar den kommande plattan! Det är inte så viktigt vad recensenter och media tycker, utan jag hoppas att fansen gillar mig och att jag har gjort mitt bästa.